Korkade jag och Kambodja
När jag var nere och hämtade mina paket på min lokala ICA-butik så passade jag på att handla lite annat tjafs. Stannade till framför tidningshyllorna. Tidningar har ju en stor dragningskraft på mig och jag köper, prenumererar och läser massor!
När jag står där så inser jag en sak som får mig att känna mig så satans jävla korkad. Egentligen har det legat på lut under en längre period, men där och då slog det mig med full kraft. Alla tidnignar skriver om Kambodja. Jag har sett det i alla de stora tidningarnas resebilagor och på alla större resesajter. Nu såg jag det på framsidan av Vagabond (Vagabond har visserligen skrivit om Kambodja i omgångar i flera år)och kan på rak arm i alla fall nämna att Damernas Värld har skrivit om Kambodja. Kambodja är det nya heta resemålet, en blandning mellan himmel och helvete, stället där man både kan förundras (Angkor Vat), slappna av och få en obehagligt nära bild av mänsklighetens ondska (Toul Sleng och Cheung Ek).
Jag vet, för jag har varit där. För inte alls länge sedan. Och jag håller med om mycket utav det som nämns i resereportagen. MEN....det som stör mig är inte det att det skrivs reportage - det är bara bra att fler människor söker sig dit, en stor del av Kambodjas befolkning lever i stor misär och mänga av dem skulle säkert få det lite bättre om turismen ökade (många skulle säkert få det sämre också...).
Det som verkligen stör mig är att när jag kom hem från resan så bestämde jag mig för att skriva några researtiklar. Bland annat om Kambodja. I Sihanoukville fanns det tydliga tecken på att snart skulle turiststormen komma - det byggdes enorma, lyxiga hotell vid det kritvita stränderna och det kryllade av japaner. Japaner investerar mycket - och de som investerar brukar ha stenkoll på vad som är nästa "heta" resemål. Vi skämtade till och med om vi skulle ta ett fett lån och köpa lite mark borta vid Victory Hill i Sihanoukville, för att sedan skulle sälja den när turiststormen väl kommit. Visserligen kommer underbara Victory Hill att förändras i och med det här, på gott och ont....
Kambodja stod alltså definitivt på min lista över artiklar som jag ville skriva. Jag gjorde en skiss över vad som kändes viktigt att ta med och kände mig riktigt pepp, tänkte att det här blir nog något bra, något att räkna med. ...men det blev aldrig någon artikel. Jag vet inte riktigt varför. Det kom annat emellan. Jag är en kvalificerad slöhög, kanske är en bra förklaring, vad vet jag?
Men det slog mig verkligen, där jag stog framför tidningsstället, att jag verkligen missat något stort. Och det grämde mig något fruktansvärt. En liten tröst är dock att det var tur att jag inte blev journalist som jag drömde om när jag var liten, för bevisligen har jag ingen som helst koll vad som är rätt i tiden att skriva... Jag skulle onekligen bli en fattig journalist!
När jag står där så inser jag en sak som får mig att känna mig så satans jävla korkad. Egentligen har det legat på lut under en längre period, men där och då slog det mig med full kraft. Alla tidnignar skriver om Kambodja. Jag har sett det i alla de stora tidningarnas resebilagor och på alla större resesajter. Nu såg jag det på framsidan av Vagabond (Vagabond har visserligen skrivit om Kambodja i omgångar i flera år)och kan på rak arm i alla fall nämna att Damernas Värld har skrivit om Kambodja. Kambodja är det nya heta resemålet, en blandning mellan himmel och helvete, stället där man både kan förundras (Angkor Vat), slappna av och få en obehagligt nära bild av mänsklighetens ondska (Toul Sleng och Cheung Ek).
Jag vet, för jag har varit där. För inte alls länge sedan. Och jag håller med om mycket utav det som nämns i resereportagen. MEN....det som stör mig är inte det att det skrivs reportage - det är bara bra att fler människor söker sig dit, en stor del av Kambodjas befolkning lever i stor misär och mänga av dem skulle säkert få det lite bättre om turismen ökade (många skulle säkert få det sämre också...).
Det som verkligen stör mig är att när jag kom hem från resan så bestämde jag mig för att skriva några researtiklar. Bland annat om Kambodja. I Sihanoukville fanns det tydliga tecken på att snart skulle turiststormen komma - det byggdes enorma, lyxiga hotell vid det kritvita stränderna och det kryllade av japaner. Japaner investerar mycket - och de som investerar brukar ha stenkoll på vad som är nästa "heta" resemål. Vi skämtade till och med om vi skulle ta ett fett lån och köpa lite mark borta vid Victory Hill i Sihanoukville, för att sedan skulle sälja den när turiststormen väl kommit. Visserligen kommer underbara Victory Hill att förändras i och med det här, på gott och ont....
Kambodja stod alltså definitivt på min lista över artiklar som jag ville skriva. Jag gjorde en skiss över vad som kändes viktigt att ta med och kände mig riktigt pepp, tänkte att det här blir nog något bra, något att räkna med. ...men det blev aldrig någon artikel. Jag vet inte riktigt varför. Det kom annat emellan. Jag är en kvalificerad slöhög, kanske är en bra förklaring, vad vet jag?
Men det slog mig verkligen, där jag stog framför tidningsstället, att jag verkligen missat något stort. Och det grämde mig något fruktansvärt. En liten tröst är dock att det var tur att jag inte blev journalist som jag drömde om när jag var liten, för bevisligen har jag ingen som helst koll vad som är rätt i tiden att skriva... Jag skulle onekligen bli en fattig journalist!
Kommentarer
Trackback
