Lugnat ner mig

Lite grann i alla fall. Min väns berättelse har legat i bakhuvudet sen jag hörde den. Den gnager och gnager och jag kan inte låta bli att fundera över vad hon varit med om. Men det som sitter kvar mest är hennes blick när hon sade att det aldrig mer kommer att räcka med "bara" kärlek för hennes del. Att hon aldrig mer komemr att vara så "dum" att hon inleder ett förhållande bara föra tt hon är kär. Att hon alltid kommer att behöva ha fler försäkringar om vad för slags person det är som hon har träffat. Och att hon aldrig mer kommer att stanna hos någon med förklaringen "men jag älskar ju honom!". För hon vet stenhårt att det inte räcker för att ha ett fungerande liv. Det svider...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0