Nordkorea och kärnvapnen

Nordkorea provsprängde kärnvapen under jorden under måndagen. I princip hela världen protesterar och flera hävdar att säkerheten i Nordostasien är hotad. Till och med Peking kritiserar Nordkorea.

Jag funderar lite över hur Nordkorea tänker. Visst, mentaliteten att visa att man är självständig och kan försvara sig är uråldrig. Samma sak med behovet att testa gränser - det får de flesta lära sig redan i sandlådan. Men... om man är ensam mot hela världen? När det inte bara är en känsla, utan en realitet? Okej, Iran kämpar också för att få utveckla egna kärnvapen, men de befinner sig också på en utsatt position för tillfället.

Men, hur tänker man? Så som Hitler gjorde innan Andra Världskriget? Att ingen kommer att stoppa en, för ingen vill lägga sig i och skapa krig och på så sätt kan man pyssla lite med vad man vill innan någon ens bryr sig om att titta? För det var ju så det gick till. Och har gått till så jäklans många gånger efter det. I Rwanda, på Balkan och i Sudan. Och ingen verkar lära sig något alls.

Nu har jag inga belägg för att det pågår folkmord i Nordkorea (om man nu inte räknar att låta sin befolkning svälta ihjäl som folkmord....vilket jag i och för sig gör, men det är en del av en helt annan diskussion), men det känns som om det är lite samma tankebana...  Sen kan jag tänka mig att de, i form av militärdiktatur, känner sig lite hotade av fritänkandet i resten av världen och vill värna om sin integritet. Och alla suveräna stater har en integritet som bör respekteras, eller....?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0