Störande, jävla människa!

Egentligen är jag humanist. Jag tror på allas lika värde och rättigheter. Men jag är inte mer än människa. När jag umgås för mycket med människor som jag inte har valt själv så tryter tålamodet i bland. I bland att jag har svårt att behärska mig. Jag balanserar på gränsen mellan bara rent icke-trevlig och direkt otrevlig. I alla fall i bland, för med jämna mellanrum kan jag ta mig i kragen och vara trevlig en liten stund. En liten stund i alla fall.

Jag bor i korridor. Jag har eget badrum men delar kök med en rad människor. Trivs rätt så bra. Gillar allihopa, de är trevliga och vi kommer bra överens. MEN... Jag börjar störa mig något så otroligt på en kille. Han är trevlig och smart, kan vara kul att diskutera med. Men hans sätt att vara och beteende i allmänhet har börjat driva mig till vansinne. Hela hans uppsyn gör mig irriterad och snart kommer jag att explodera över hans sätt att ständigt harkla sig(ok, det kanske han inte kan hjälpa), att snyta sig upprepade gånger vid matbordet(så satans äckligt!), att snoka i andras angelägenheter(ge fan i vad jag får för post eller om jag äter samma mat fem gånger i veckan!), att vilja prata vid frukostbordet(jag är morgontrött, fatta det!) och att klä sig(han har gett uttrycket "tajta brallor" en helt ny dimension - man tappar aptiten när han kommer in i köket!).

Samtidigt tycker jag synd om honom, vi kom ganska så bra överens till en början. Jag gillade att diskutera med honom och det gör jag visserligen fortfarande, men...någonstans började han bli allt underligare och då började jag dra mig undan. Alla började dra sig undan och det märkte han väl. Jag tycker verkligen synd om honom, men jag orkar inte vara lika trevlig dag ut och dag in. Speciellt när han inte fattar tydliga vinkar eller respekterar andras gränser. Det svider i hjärtat när jag ser hans ledsna min ibland, men samtidigt så vet jag att han har så jäkla dålig koll på vart gränserna går. Och jag vill verkligen inte skälla ut honom för något som jag har förtyckt under en längre period - det skulle väl göra honom ännu mer förvirrad. *suck*

Jag måste komma ihåg att det inte är så längt kvar till examen.... var snäll nu, Spöket lilla, tänk på att det är så fruktansvärt fel att sparka på den som ligger ner!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0