Lilla Spöket

Jag har alltid trivts i min korridor, men ibland kan det vara ett fucking aber.... Jag är i princip aldrig pigg och talkative till frukost, oavsett när jag äter frukost! Okej, har jag varit uppe och trampat en stund innan så är det väl okej, men kommer jag direkt från sängen så spelar det fanimej ingen roll om klockan är åtta eller tolv.

Idag åt jag frukost vid tolv och självklart kommer en av mina sjukligt glada med-korridorare ut i köket och utbrister glatt "Heeeej". Jag gör också så ibland, jag har också blivit betraktad som sjukligt glad av min omgivning, MEN, jag brukar fanimej inte  ställa mig och stirra uppmuntrande på personen i fråga som inte verkar vilja prata med mig. Jag stirrade ner i DN och tänkte "please make him go away".

Gud, vad snäll och trevlig jag har blivit.....