Langtsamt, langsamt
"det finns mer an ett satt att bli av med nagon pa en arbetsplats" sade en kollega till mig for ett tag sedan.
Sa ratt han har.
Slutar man fraga personen i fraga om dens asikter, slutar man lasa de rapporter som kommer in, slutar man helt enkelt bry sig, da slutar personen i fraga att gora det ocksa. Kanske inte sa att det marks, men i sig sjalv, inombords, da bryr man sig inte langre. Det kanske tar 5 dagar istallet for 2 att bli fardig med den dar rapporten, man kanske kollar mejlen tio ganger om dagen, man kanske surfar skit istallet for att engagera sig i arbetsplatsen.
Sedan kommer det en dag da personen i fraga far hora att man inte langre tillfor nagot till arbetsplatsen och eftersom man sjalv har vaggats in i den uppfattningen, sa ar man overtygad om att det ar som sa och gar utan att stalla till med brak.
Just nu kanns det som om jag ar substitiutet som plockas fram vid nodtillfallen. Och som har slutat bry sig.
Det ar val arligast som sa, att jag nastan ine bryr mig langre. Dock ar jag sjalvgaende och mina projekt rullar pa, dock langsamt, langsamt, for ingen bryr sig om den, sa alla uppgifter/bilder etc bara glider vidare, ingen hander egentligen.
